Eken - en kärlekshistoria
I augusti eller september förra året samlade jag ett gäng ekollon påväg hem från jobbet. Har länge velat odla några sånna fina ekar i vaser. Så, sagt och gjort. Googlade lite hur man bäst gjorde och så lade jag dom i en skål med vatten. Tre veckor till dom har en liten rot sa någon hemsida... nja, lite mera tålamod fick jag minsann ha.
I slutet av november (alltså tre månader senare) hade några av ekollonen små, små, små rötter så då satte jag dom i vatten och det såg ut så här. Köpte små fina glas och vaser på loppis och Lagerhaus.
Ställde dom i fönstret för att få maximalt ljus under den mörkaste tiden på året.
Och ja tid tog det i alla fall. Jag bytte vatten då och då, fyllde på med vatten då och då. Men så sakta så sakta fick dom längre och längre rötter och på julafton...
såg det ut såhär! Var så glad. Fyra tapra hände det något med så dom fick vara kvar. Resten fick gå.
Dokumenterade inte jätteväl pga tog sån TID. Men tada. Här i januari. Knapt en månad senare. Då gick det snabbare. Planterade två i jord och höll tummarna att dom skulle klara av det.
Det blev februari, mars, april, maj, ljusare kvällar, frukost på balkongen och mina ekar stod där bakom gardinen. Glömde bort dom lite. Vattnade då och då.
Sen plötsligt i mitten på juni, bara över natten hände det här. En "våning" till med blad. Pang bara sådär. Fick nytt hopp!
Sen i början på juli åkte jag på semester och var borta nästan en månad. Fick hjälp att vattna hemma och den här bliden skickades till mig???
Och några dagar senare det HÄR. Det stod stilla i flera månader och sen gick det så fort att jag inte ens hann med mellan dagarna.
När jag kom hem igen efter semester så hade jag en hel ek hemma!!!!!! Så sjukt. Trodde aldrig det här. Trotts så lite jord och plats att växa på.
En fick jag kasta och dom andra två ser ut såhär. Lite oklara. En växer ingenting och en har fått två jätteblad.
Men den här. Höll tummarna att den skulle överleva en till omplantering och här är den idag. Min ek. Va? ÄLSKAR den. Förstår ej. Visar bild på den för alla. Som om den vore mitt barn. Så stolt är jag! Önskar så att den lever så länge att jag en dag kan ha den i min egen trädgård, så att den blir en riktig liten ek. Att man en dag kan hänga en gunga från en av grenarna och samla nya ekollon från den. Det kommer jag väl dock inte få se under min tid på jorden, men jag hoppas att något barnbarns barnbarn kanske kan berätta min lilla ek-saga vidare. Hoppas!